eye to eye, thigh to thigh I let go.
Känns som om de senaste halvåret har varit ett jippo av roulette, känslorna har gått rakt ned, för att sedan stiga gradvis. Upp och ned.
Hela denna sommaren har fått mig att må så bra, nu kommer hösten och jag känner hur luften har ändrats från ljummen till rå. Precis som mitt humör.
Det mest händelserika året har gått förbi mig som en vindpust. Det har aldrig hänt så mycket på ett år som detta, inte allt bra men samtidigt kan jag bara titta tillbaka på det och känna lycka. Saker har förändrats till det bättre, även fast jag inte alltid kännt så.
Ett liv av mörk dimma har passerat mig, och jag klarade mig. Har inte ens hunnit vara hemma i Stockholm ett år ännu. Känns så sjukt. Natten jag landade. Jag kommer ihåg hur jag stod på centralen, med hela mitt liv på inte mer än 10 kilo i väskan. Jag kommer ihåg att jag kände mig tom och besviken och lite halvt misslyckad. Hade inte känt lycka under den tiden jag var borta , brast ut i tårar när jag såg en av de få personer som någonsin betytt någonting för mig. Där stod vi, du och jag min älskade J. Du höll om mig hårt och sa att allt skulle bli bra. Du hade rätt.
Tre månader av ide, sen vaknade jag till liv igen. Och vilket liv det blev, har aldrig kännt mig så fri och bekymmerslös.
De senaste dagarna vet jag inte vad jag har tänkt, har kommit tillbaka till tomheten men endå inte. Du och jag. Det enda ordet jag skulle beskriva dig med är underbar. Det är få människor som jag har träffat under mitt liv som lyckats sätta spår. Som har lyckats få uppmärksamheten till att jag skall kunna se vad som finns där under.
Du sa det på ett så osjälviskt sätt, du gjorde att jag inte fick fram ett ljud. Finns mycket jag skulle vilja säga dig men det verkar som om det får förbli osagt. Du fick mig att känna mig trygg.
/ Z.
Hela denna sommaren har fått mig att må så bra, nu kommer hösten och jag känner hur luften har ändrats från ljummen till rå. Precis som mitt humör.
Det mest händelserika året har gått förbi mig som en vindpust. Det har aldrig hänt så mycket på ett år som detta, inte allt bra men samtidigt kan jag bara titta tillbaka på det och känna lycka. Saker har förändrats till det bättre, även fast jag inte alltid kännt så.
Ett liv av mörk dimma har passerat mig, och jag klarade mig. Har inte ens hunnit vara hemma i Stockholm ett år ännu. Känns så sjukt. Natten jag landade. Jag kommer ihåg hur jag stod på centralen, med hela mitt liv på inte mer än 10 kilo i väskan. Jag kommer ihåg att jag kände mig tom och besviken och lite halvt misslyckad. Hade inte känt lycka under den tiden jag var borta , brast ut i tårar när jag såg en av de få personer som någonsin betytt någonting för mig. Där stod vi, du och jag min älskade J. Du höll om mig hårt och sa att allt skulle bli bra. Du hade rätt.
Tre månader av ide, sen vaknade jag till liv igen. Och vilket liv det blev, har aldrig kännt mig så fri och bekymmerslös.
De senaste dagarna vet jag inte vad jag har tänkt, har kommit tillbaka till tomheten men endå inte. Du och jag. Det enda ordet jag skulle beskriva dig med är underbar. Det är få människor som jag har träffat under mitt liv som lyckats sätta spår. Som har lyckats få uppmärksamheten till att jag skall kunna se vad som finns där under.
Du sa det på ett så osjälviskt sätt, du gjorde att jag inte fick fram ett ljud. Finns mycket jag skulle vilja säga dig men det verkar som om det får förbli osagt. Du fick mig att känna mig trygg.
/ Z.
Kommentarer
Trackback
